Alltså den här morgonen blev jättekonstig. Jag ut som vanligt vid 3 men också kl. 4, varför inte? Gääääsp. Visserligen hade jag rätt, han behövde gå ut och Åskar klarade av att inte göra ifrån sig inne men det är nästan, nästan så att känner att det skulle vara värt det bara för att få sova, slippa klä på sig i mörkret varje natt. Det hade ju varit skillnad kanske om Erik sen hade gått upp lite senare på mornarna men nu ska ju han upp vid 6.30 och även jag såklart. Så strax efter 7 fick Åskar mat och sen gick vi ut vid 7.30. Sen in, sen ut vid 8, sen in, sen ut vid 8.30 – HERREGUD!!! Sen…. sen sov han! – En stund, sen ut vid 9 igen. Fast från 9 sov han faktiskt ända till 11.15 och vi kunde nog ha fortsatt, ja jag sov också såklart, om det inte vore för att Johanna kom ner. Ja, så här ser vissa starter ut ibland. För mig spelar det inte längre någon roll vilken tid på dagen vi går upp, bara jag får sova lite så att jag orkar resten av dagen.
Sen började Åskar åska på riktigt. Så upp i varv. Hoppade runt benen, bet i byxorna. Hoppade upp mot stolen, bet i låret. Bet i händer och morrade. Gjorde utfall, ”dominansjuck”. (Sådant gillas INTE, det markeras klart ) Jag gick ut med honom lite då och då för att få honom att liksom aktivera sig lite på annat sätt. Ute var han åtminstone ganska ”normal”, men så fort vi kom in igen blev han som ett monster igen. Så jobbig. Jag tog upp honom, pratade lågt, lekte, godis i boll e.t.c.- Försökte att inte börja ”skrika tillbaka”, alltså det gör ju ont när han bits sådär. Det är ju fruktansvärt frustrerande att ha en käft i sig och på sig någonstans på kroppen hela tiden.
Well, ska inte klaga så mycket mer nu. Det kommer att lugna ner sig och dagarna kommer att vara olika. Men eftersom jag faktiskt startat den här bloggen för att kunna skriva av mig också, så gör jag helt enkelt det.
När vi var ute för sextiotredje gången ungefär gjorde vi bekantskap med en färggrann fotboll. Det tyckte Åskar var spännande. Skönt att han fick göra något annat en stund. Dessutom blir man ju varm i kroppen av glädje igen så fort valpen plötsligt blir sådär gullig, glad och nyfiken igen. Lilla hjärtat! En BOLL! Jippi!
När vi kom in sen mullrade det ännu mer om Lillkroppen. Johanna hade varit och köpt sushi till oss och jag hade väl någon slags föreställning om att Åskar vid det laget hade åskat färdigt – Men ICKE! På henne och hit och dit. Morr, gläfs, gläfs, glufs, bit. Jösses. Till slut avbröt jag min lunch helt och satte mig på golvet. Försökte hålla i det lilla stycket en stund. Funkade något sånär. Han var stilla en stund sen i korgen i alla fall. Sen började han dra i filten och jag uppfattade ändå att detta är positivt – Skulle han kanske bädda? Han lugnade ner sig och till slut ”försvann han” Han hade bäddat in sig totalt så han syntes inte längre. Efter en stund kunde man ana kroppen. Jag åt klart, men sen drog jag av filten så att han kunde andas därinne.
Bensinen tog slut!
Med tanke på vad jag skrev i ett tidigare inlägg om att jag tyckte att det var sent att borsta tänderna kl. 13.00. Idag blev det inte förrän 14.30.
Man får den tid man får…