Sommar på höjden

Äntligen kommer sommaren. Den var verkligen trögstartad i år. Många kalla vindar och frusna kroppar ända in slutet på maj. Vi fuskade ju lite och åkte till Mallorca i början av maj. Det var då vi läste om den nya formuleringen på snö och hagel, SNÖGEL. Det var brorsan som tyckte att det helt enkelt var en aning oidentifierbart det som föll. Klockren benämning, tycker jag. Förstod precis där i solstolen när vi njöt som mest av värmen. Usch för snögel!

På flyget hem från Mallis köpte jag ett armband från taxfree-katalogen. Så nöjd med det, men jag funderade där om jag även skulle köpa ett till bästisen Åsa. Man tänker och tänker. Tänk om hon tycker att jag är larvig då – Bästisarmband typ. Eller, vaddå varför ”ska du köpa grejer till mig? Har jag inga pengar eller..?” – Det är min dåliga hjärna som krånglar till det så nu i efterhand har jag försökt att hitta armbandet, men utan lycka. Jag tänkte att vi kunde ha ett gemensamt minne. De här armbanden har man på sig tills de liksom ramlar av, vittrar sönder. Hennes skulle ha varit turkos, hon gillar blått – inte jag. Jag ska hitta det!

Vi kom hem och då kom sommaren! Fantastisk värme, nästan 30 grader helt plötsligt. Lagom till helgen då Eriks föräldrar skulle komma också. Det är ju så mycket lättare när det är varmt och man kan sitta ute. Livet känns så mycket enklare på något sätt. Innan de kom hann vi plantera lite fröer som vi fick av Lena och Nick när de kom på inflyttningsvisit.

Jag har planterat ner slingerkrasse, buskkrasse och Erik har fixat pelargoner i lådorna utanför köksfönstret Jättefint. Så småningom blir det bra. Efter jag har fotat har jag sett att krassen tagit sig riktigt ordentligt. Petunian utanför entrédörren verkar trivas och i helgen nu som var har Erik röjt i skogen så att man kan börja urskönja vad man kan göra där bakom. Jag har en dröm om ett utegym. Vi får se.
 

Åskar har ju inte riktigt förstått det där med poolen. Det var ju något man kunde ”springa över” när man var lite intensiv. Helt plötsligt var det vatten i och då kunde man verkligen inte längre ”springa över”. Det begränsade honom lite eftersom han var tvungen att gå runt. När jag sen hoppade i poolen blev det ju än mer konstigt. ”VA, ska hon va’ i???” Han kom och pussades lite men i själva verket var han nog bara intresserad av det blöta, inte mig. Men söt var han när han gick runt runt och undrade när jag skulle bli normal igen och vara en tvåbening som gick omkring, inte sörjade runt i det där blöta.
 

Åskar har anammat en ny rutin på morgonen också. Han lägger sig först under sängen så att man ska tro att han inte är där och indirekt inte behöver gå upp. Då kan man sova vidare. Sen när jag ska upp och tvätta mig så smyger han ”tror han” in i gästrummet och lägger sig i sängen där. Då har han en hel
160 cm:s säng för sig själv. Jag låter honom få tro att jag inte vet att jag redan såg när han kilade iväg. Nu har han gjort så nästan varje morgon och jag tycker att det är lite gulligt.

Skönt med egen kupé!

Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

ett × 1 =