Så har vi haft tre dagar tillsammans lilla apan och jag. För det mesta funkar det jättebra, men det är svårt ibland när han blir understimulerad och bara piper och vrålar. Då gäller det att ha tålamod och vara lite påhittig. Inte höja rösten och bara avdramatisera. Eller hur!!! Inte tappa tålamodet när bordet vibrerar av ljudet som kommer som en gurglande massa ut ur strupen, genom tänderna och bara landar på MIG. Nja, jag lyckas nog sjuttio procent av tiden men ibland åker han liksom ut från köket med fart, utan att för den skull tala om var farten kom ifrån.
Igår hade han en sådan där dag. En sådan där dag när inget var bra. Om jag satte mig då blev han galen. När han väl somnade, sov han i några minuter och sen upp. Sen höll han på och klättra på dörren och pep. Rent fysiskt tycker jag inte att han skulle behövt gå ut och jag funderar idag också hur det kommer sig att han var så väldigt jobbig igår. Kanske löptikar? Jag är inte så bra på hur hundar funkar när det gäller det. Min förra hund blev ju kastrerad väldigt tidigt och vi hade inte det problemet. Jag har helt klart mycket att lära mig när det gäller individen Åskar också. Inte bara rasen Beagle. Det tar tid! Han är två år nu lite drygt och jag längtar tills han kanske kan hinta om att han blivit lite mogen och äldre ändå. Bärsa, brorsan är ju faktiskt mycket lugnare så det finns ju hopp. Jag gav honom lite hjärnjympa i form av en kon med tyngd i botten. I den häller man godis och sen måste man slå på den så att toppen går i botten. Först då kommer godiset ut. Förut har han haft sådana där aktivitetsbollar men det var alldeles för enkelt. Jag fick ju fylla på var femte minut. Den här konen är bra, den tar tid. Men oj vad den låter och speciellt då mot vårt stengolv. Jag tänkte att han kan få härja med den när grannarna ändå var borta, så han höll ju på ett tag. Skickade ut inlägget på Facebook och fick med ens reda på att grannen alls inte var borta – OOOPS
Åskar aktiverar sig – (Film)
Har skött mig och sökt några jobb också när odjuret varit lugn. Det går ju inte att formulera ansökningar när han låter. Det har gått bra. Någon gång kanske jag äntligen hittar rätt. Det har varit lite motigt de här dagarna och huvudet har spelat mig många spratt med jobbiga tankar. Kan känna att det är jobbigt att se tillbaka på hur mycket frustration man kan samla på sig och hur den tar form. Vad som får en att vilja bara slänga ur sig allt på en gång. Det var nog nyttigt just då och skönt, men såhär i efterhand kan jag ju såklart se andra utvägar. Lätt att säga nu när mycket har lagt sig. Jag har ändå tankar på hur jag i fortsättningen ska försöka lägga mer fokus på hur att gå vidare snarare än att alltid gå igång, även om det fanns fog för det den här gången. Jag är fortfarande arg, men det känns bättre än alla de andra känslorna jag haft.
Vi har varit iväg på långpromenad idag också. Den här stormen som skulle dra in var ju väldigt kortvarig. Jag trampade runt i blåsten, det gjorde jag. Fast bara en promenad, sen lugnade det ner sig ganska bra. Däremot kom det ju en del snö då och det gjorde att det blev glashalt istället. Tur för mig att jag har mina sagolika Icebugs.
#icebugsisdashit
Men idag sprack det upp ordentligt. Solen sken och det blåste inte så mycket heller. Inte någon kyla att tala om och en härligt pigg Beagle vid min sida. Det som han inte orkar på våra promenader är inte värt att tala om. Han är överallt. Över, under, hopp, skutt – DÄR ska jag kissa. När man går ut mot Antuna passerar vi varje gång en bänk. Vi har inte hoppat upp på den förut och den här gången var han pigg på att undersöka den. Jag lät honom stanna och lukta. Sen tänkte jag att jag skulle sätta honom på bänken och ta ett mysigt kort. Jag gillar ju att ta kort. Tyvärr tror jag att Åskar missförstod lite när jag sa ”sitt”. Jo för all del, han satte sig ju. Hur lätt är det att ta ett fint kort framifrån när han sitter sådär?
När vi gick vidare in i skogen sen mötte vi en husse med sin eh stora vita hund (jag är inte så bra på raser). Såg ut som en fjällhund av något slag. Samoyed? När de såg oss gick han in något i skogen och jag kunde då förstå att mötet kunde komma att bli lite kämpigt. Jag har börjat med ny metod med Åskar när vi möter stora hundar, att tala lite lugnare och tystare lite innan vi möts. Nu sa jag ”Nu går vi vidare, pojken” ”Bry dig inte om den där…”. Jag vet inte om mina metoder är bra eller de bästa men den där hussens metod tror jag ingen hundtränare skulle råda att använda. Han slog över hundens nos med handen och skrek, rappade med läderkopplet på kroppen. Jag stannade och sa ”Nej, vet du vad. Så där får du inte bete dig mot din hund”. Han tittade på mig och skrek tillbaka. ”Det ska du ge fan i”. Men jag gav mig inte utan sa ”Nej, inte om du misshandlar din hund. Stå still där nu så kan jag ta kort på er. Sen kan du ta en tur med bilen till polisen för om du inte lovar mig att aldrig göra sådär mer kommer en anmälan med posten. Det är din bil där också antar jag. Jag fotar helt enkel reg-plåten så var det klart. Ska vi säga så?” Han veknade något. Hunden hade slutat att skälla. Vi hade väl stått där tillräckligt länge för att hundarna förstod att det inte fanns mer att gapa om. Det gjorde ju vi förresten så bra. Då sa jag istället ”Tänk om du nu skulle klappa din hund över huvudet istället och prata ömt med den om hur duktig den faktiskt är nu? Tänk om du skulle sluta och straffa den och bara tala om när den gör bra saker? Ni kanske skulle få en bättre tillvaro tillsammans. Sen slipper du ju dessutom polisanmälan, vad sägs om det?” Han log, nickade och sa ”Tack, jag ska bättra mig” – Puh, var alldeles skakis när jag gick vidare, men kände att jag kanske hade fixat ett drägligare liv för den fina hunden. Heja mig!
Åskar njöt resten av promenaden och jag stannade lite då och då och fick till några naturbilder. Jag tror att jag gick igång på lantliga hus den här gången.
Nu har faktiskt Åskar sovit i nästan tre timmar så även han måste ju ha fått en alldeles tillräcklig tur. Nöjd jycke! Under promenaden har han: Jagat hästar, sprungit efter skator, överrumplat en stare, skrikit på en hare, sprungit allt han kan och fångat en pinne, rullat i snön, kissat högt högt upp på en sten (Viktigt), spårat, suttit (det kommer bilar), gått fint (i tunneln). Jo, lite aktivering har han nog fått ändå den lilla spjuvern. Jag var också rejält slut när vi kom hem faktiskt.
Nu snart ska han ändå få en liten runda till. Sen blir det fredag. Erik kommer äntligen hem. Lite pussel och någon god alkoholhaltig dryck kanske slinker ner.
Ha en fin helg!