Då har vi överlevt första snöovädret. Det kom sjukt mycket snö i onsdags. Faktiskt galet mycket snö. Jag fattade nog inte riktigt hur illa det var. Jag hade tur som tog en buss den morgonen där chauffören fattade bra beslut. Han åkte aldrig upp på motorvägen, utan släppte till slut av oss vid Norrviken station där tågen gick. En timme sen till jobbet. Senare fick jag meddelande från andra som tagit bussen efter oss, alltså tio minuter efter oss, att de kom till sina jobb vid 10.30. Lite skillnad. Den chauffören åkte upp på motorvägen och det kanske var dagens sämsta beslut. Men dagen gick och det snöade och snöade. Jag gick på lunch och det snöade. Jag tänkte, ”skönt med Canada Goose” – Men tänkte inte mer på hur det kanske skulle se ut då när bussen skulle gå. Nej såklart, det gick ju inga bussar kunde jag ju sen konstatera. Det var bara att ställa sig på perrongen och vänta på ett eventuellt tåg som kanske skulle dyka upp. Arton minuter senare satt jag så där på ett tåg, på väg hem till Lapplands Väsby. Timmar förlorade på morgonen, timmar förlorade på kvällen – Timmar förlorade!
I förra inlägget för någon månad sedan ville jag reflektera lite över mitt nya jobb, mitt gamla jobb osv. Det är naturligt att man gör så och så länge jag är provanställd känns det vettigt att fortsätta att reflektera. Enligt många vänner jag har kanske jag besitter kunskaper i annat än det jag gör nu och när de uttryckt detta, har det fått mig att börja fundera över om jag verkligen väljer rätt bana. Sen kanske det är så att jag är för gammal för att hålla på att hoppa hit och dit, men vad gör man om man känner att man vill göra något annat? Jag trivs på mitt nya jobb, men det är fortfarande vissa dagliga upplevelser som jag vill vara utan. Det är attityder och det är en del situationer som gör att jag backar lite. Att jag sätter mig i ett hörn och bara väntar ut. Jag orkar liksom inte ta strider eller slösa energi på sådant jag inte kan påverka. Och arg, ja – faktiskt!
Nu dessutom såg jag häromdagen att min tjänst på Trafikverket ligger ute som fast tjänst. Här kanske finns en chans att kolla hur man ligger till. Det är ju bara att ställa frågan om det kan vara intressant. Skulle ju vara lite lattjo om det fanns förutsättningar. Jag tror att jobbet på Trafikverket skulle vara helt annorlunda om man satt på en fast tjänst istället för en konsulttjänst. MEN…… jag har absolut ingen aning om vad jag skulle tycka om det faktiskt blev aktuellt.
Vi var på visning på ett hus idag också. Jättefint hus, lite stort men det finns liksom inga hus för två. Vi tittar ju på kostnader vi har idag och kostnader vi får och vad vi då får extra. Så i det stora hela ”tjänar” vi på att faktiskt köpa ett hus som är större än den lägenhet vi har idag. Jättefint var det i alla fall. Vi får se hur det blir med det.
Vi var sen på en snöig promenad idag Åskar och jag. Erik släppte av oss när vi sett på huset. Då kunde vi i lugn och ro gå på promenad medan Erik skulle handla. Bra deal! Snön ligger ju kvar, även om den må vara lite blöt och tung. Åskar älskar att röja i snön. Han är lite kort och får lite problem med de höga vallarna. Han misströstar inte utan hoppar än högre istället. Som en gasell! Han är så fin min pojke när han trivs så. Dessvärre verkade det som att han mådde lite dåligt i magen. Jag blev jättenervös när det liksom verkade som att hela han kom ut på en gång och i en form som inte går att beskriva, och inte vill beskriva. Jag får vara hemma med honom imorgon. Vågar inte tänka tanken att han sitter där i sitt bås och behöver gå …. Stackars! Min chef var nog inte överväldigad över den här informationen, men … Åskar går först!
Åskar är ändå ganska pigg och rask. Det är skönt. Men just när det gäller magen vill jag inte att han ska behöva få vänta ifall han behöver gå ut. På promenaden mötte vi en ”tant” nej, kanske inte tant – Hm, en dam runt sextiofyra, och hon gick emot oss. Jag bad henne att gå försiktigt i backen eftersom att det var hemskt halt. Jag hade Icebugs så mig var det ingen fara med. Då säger hon de där magiska orden. ”Vilken fin Beagle. Jag har en granne som har en Beagle och jag såg direkt på din Beagle att det här är något speciellt. Du visslade en signal och han, för att jag såg att det är en pojke, satte sig ner direkt och tittade på dig. Det betyder att han har full tillit till sin ledare. De här jakthundarna ska man ha god hand med och det har du!” Halleluja, tänkte jag. Äntligen någon som inte tycker att han bara är en vrålapa. Hon fortsatte att prata och frågade om hon fick ge honom godis. (Detta var innan jag visste att han var dålig i magen). Hon sa ”sitt”, ”snurra” – Åskar gjorde allt han kunde och så satte han sig till och med på två ben och ”sitta fint” blev en enkel match för pojken. Vilken härlig tant – Eh.. dam! Jag var nästan tårögd när vi gick därifrån.
Sen körde vi resten av promenaden ut från civilistationen ut på landet. Förbi ett par Pókemongym och vann.
Här kommer lite alster från idag. Håll till godo!
Han trippar före och talar om vilken väg vi ska ta också. Ibland drar han lite för mycket och då får man stanna honom och bryta tempot lite. han är jätteduktig på det. Man får stanna honom ganska många gånger, men han finner sig i det.
Går först – (Film)
Han är liksom bara bäst min lilla Tiger!