Ett förtjusande erbjudande

I morse vaknade jag av att Erik stökade omkring runt 7 på morgonen. Det känns lite extra jobbigt att vakna ofrivilligt när jag vet att det är lördag. Dessutom lite orolig för att ”Raketen” kanske kommer att leva om när han inser att han inte får följa med. Suck, tänk om jag inte får sova färdigt? Erik stökade färdigt och Åskar höll sig faktiskt ovanligt lugn trots att packning pågick. Det brukar betyda att de ska spåra, cykla, åka till skjutbanan – Ja, det brukar betyda att ”man liksom får följa med…” Men som sagt, han var ganska lugn. Erik stängde dörren om sig och Åskar hoppade tillbaka till mig i sängen och SOMNADE! – Här gällde det att agera snabbt. Mina ögonlock liksom trycktes hårt mot ansiktet och jag lyckades somna om jag med.  

Vid halv tio vaknade jag av att jag hade fyra tunga tassar på mage och bröstkorg. Svårt att andas. Det var uppenbart att vi inte skulle sova längre. Det var helt ok. Jag kände mig klar och vi kunde gå ut en sväng. Sen när vi kom hem igen fick jag i lugn och ro äta frukost, ja eller kanske brunch. När jag är själv vid köksbordet åker alltid paddan fram så att jag kan få se något nytt avsnitt på Netflix. Kvalité!

frukost2

Lite senare när Åskar sovit färdigt gick vi på en lång runda. Över en timme faktiskt. Han fick jobba hårt också för jag manade på. Han fick inte lukta eller gå mot sidorna. Framåt skulle det gå med fart. Lite tufft kanske, men han behöver motionen – Ja, eller JAG. Vi gick en annorlunda runda också så att vi kom ner till stationen. Där skulle han gå ”här” ganska länge. Jag tycker att det är snyggt att man har lite koll på hunden när man är bland folk. De ska inte behöva känna sig de minsta oroliga tycker jag. Han fick också sitta på ganska många ställen på kommando när vi skulle över gatorna. Han var superduktig min pärla. Han tittade på mig som att fråga ”Har du godis då?” ”Såklart mitt hjärta, såklart har jag det”   När man sprungit fort i ett galet tempo måste man få vätskepauser. Vi hittade en naturlig sådan vid Väsbyån. Jag fick hålla i ordentligt så att han inte plumsade i. Det verkade som att han litade fullt på mig för han liksom nästan drog ner mig i ån också. Det var gott, sa han!

vatskepaus    vatskepaus2

För lite drygt en vecka sedan förändrades min tillvaro ganska drastiskt. Jag har ju sökt ganska många jobb under en ganska lång tid. Jag har gått på intervju efter intervju och kommit tvåa hur många gånger som helst. Det är svårt att motivera sig att vara lika engagerad efter den tjugonde intervjun, men jag har verkligen försökt se varje intervju som ett nytt intressant möte med nya spännande miljöer och människor. Ny verksamhet som jag inte har erfarenhet av, men som sagt – jättesvårt. Det är inte så att jag inte trivs på mitt jobb, tvärtom nästan egentligen. Jag har ganska bra och många varierande uppgifter. Jag har fina arbetskollegor som jag ser framemot att träffa varje dag. Jag kanske inte är så nöjd med placeringen av myndigheten i Solna Strand, men det funkar. Det som däremot skaver och tar över är min anställningsform och hur man på myndigheten behandlar sådana som jag, konsulter. Jag är en produkt. Jag är utbytbar hur bra jag än presterar. Jag får timlön och ingen betald semester. Jag har också ett väldigt dåligt avtal med min konsultfirma Poolia. Slavdriveri där de tjänar storkovan på oss utekonsulter. De första tre veckorna hörde konsultchefen av sig ganska regelbundet för att höra hur det gick. Nu när hon är ganska säker på att ”jag sköter mig” och att myndigheten är nöjd, svarar hon inte ens på mail. Så oförskämt och respektlöst. Men så i tisdags eftermiddag alltså,  förändrades allt.

Min mobil ringde och någon från Upphandlingsmyndigheten hörde av sig. Jag tänkte direkt att ”där har jag inte sökt ens” – ”Eller har jag glömt, pinsamt”. Nej, han kom ihåg mig från sju månader tillbaka där jag kom tvåa i den rekryteringsprocessen och har väntat på en chans att få ringa till mig och erbjuda mig en tjänst och nu äntligen kunde detta ske och han hoppades så att jag inte var uppbokad, vilket jag ju egentligen var. Han kunde bara erbjuda en visstidsanställning på sex månader, men jag skulle direkt få tjänsten utan några processer. Jag sa att jag ville kolla med vänner och min man först att detta faktiskt kunde vara bra för mig, men jag återkom till honom redan samma kväll – Självklart tar jag denna chans. Bara känslan att bli uppringd, att bli headhuntad i min roll. Detta kändes magiskt och jag lever i det ruset fortfarande såhär över en vecka efter. Att lönen blev kanon är också bonus, men känslan att en stor myndighet vill ha MIG är det största, pengar är bara praktiskt och trevligt.

Detta firade vi såklart. I stort och smått. Tack Erik för BB – Inte Bedrövad Beagle den här gången utan, Blommor och Bubbel!  

firanyttjobb    firanyttjobb2

För ett par veckor sedan när jag och Åskar var ute vid Antuna på den vanliga rundan, hittade han en väldigt rolig handske. I vanliga fall brukar jag be honom att spotta ut eller så brukar han släppa efter några sekunder själv, men den här handsken var tydligen makalöst speciell och rolig. Så rolig att han var tvungen att liksom skutta upp på bakbenen och kasta iväg handsken upp i luften och sen lägga sig på den, och sen på något sätt ”rulla in sig” i den. Det tog lång tid innan vi kom iväg igen, eftersom jag självklart lät honom hålla på med den där. Tur att det inte var tidtagning på den där turen.

giggle

hittahandske   hittahandske2   hittahandske3

Tänk vilken fantastisk start vi fick när maj månad anlände. April var ju bedrövlig och det ska den ju vara, så förvånande var det ju inte. Men, maj – WOW 27 grader. Jag som älskar att vara ute i solen och dessutom inföll dessa dagar under långledighet. Fem hela dagar tillbringade vi ute. Vi solade, läste bok, skålade, ute med Åskar, solade igen och bara tog vara på tiden. Tog vara på att få undan känslan av många timmars surdagar, nej inte degar, som varit otroligt energislösande. Vi har fått vår beskärda del av kris känns det som och nu när sol och värme liksom trängde sig fram så gällde det att bara ta vara på varandra och ge varandra kvalité istället för skit.

trangt2   filtisoffan

I onsdags drog jag iväg tidigt från jobbet för att fixa fransar. Lite bimbo-like kanske, men faktum är att ju äldre jag blivit desto större är avsaknaden av fransar överhuvudtaget. För mig handlade det inte om att ”Herregud, jag orkar inte måla fransarna” (Läs detta med lite barnslig tonårsbrudsliknande ton och med himlande ögon). Nej, för mig handlade det mest om att jag ville se dem. Om jag målade mina fransar så syntes det aldrig och det blev ju också lite dyrt i längden. Funkar det här så kan jag ju fortsätta. Ja, ni får tycka vad ni vill. Ganska enkel lösning på ett problem ändå. Det är ju inte en plastikoperation direkt.  

fransar   fransar2

I torsdags var det Åsa-dags. Min fina Åsa. Vi har våra torsdagar. Kanske någon torsdag i månaden och så pratar vi nästan varje dag på nätet. Hon är min största trygghet. Hon är den som alltid är bakom mig och stöttar mig. Jag faller och hon är där. Hon kommer med massor av kloka tankar när jag är tveksam över mina. Hon tar över mitt sinne när jag känner mig rostig. När jag känner att jag vill ge upp är hon där och lyssnar. Hon dömer inte, hon är min största helhet. Tack Åsa!

Åskar har uppenbarligen gjort samma bedömning för när han såg dig i torsdags var du HANS! Men jag delar gärna med mig av dig, så länge du finns hos mig och är min finaste vän.

inlove

hejasa

 

 

Bookmark the permalink.

2 Responses to Ett förtjusande erbjudande

  1. ÅsaJ says:

    Å vad fint du skriver ❤❤ det värmer verkligen!! Jag finns för dig som du finns för mig.

  2. Anneli says:

    ❤️❤️❤️

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

18 + sju =