Första advent i huset på höjden

I vårt område började folk julpynta redan i början av november. Det tycker jag är alldeles för tidigt. Både Erik och jag vill gärna ha lite pynt, men inte för mycket och inte för skrikigt. Det här med att skrika in julen är inte min grej. Flasha med massor av lampor i olika färger hit och dit, rosa granar och massa engelska. Nej det är heller inte riktigt vi. Lite lugnt och stilla och fint bara. Så får det bli. Det är ju första julen i huset så när vi gick igenom julpyntet kände jag att det var en del som inte riktigt passade längre. Det är konstigt det där när man känner att, nämen det där går ju inte nu. I lägenheten var det perfekt, men inte här. Huset och allt runtomkring bestämmer på något sätt hur det ska vara. En känsla. Man måste vara ett med huset. Vi är samspelta Erik och jag när det gäller att lyssna till hur huset vill ha det, men ibland tror jag att Erik lyssnar lite för kraftfullt när han ska köpa verktyg.  

Vi åkte till Bauhaus för att komplettera, ändra och köpa lite nytt i största allmänhet. Det kändes bra. Mitt i renarna och älgarna, som var helt gräsgröna stod en ensam liten tomte med en lykta. Jag tog tag i luvan på honom och sa ”Men stackare, har de lämnat dig här ensam bland de läskiga djuren?” Erik gav mig den där blicken som innebär att han nog ändå funderar på att fixa ett annat boende för mig. Vi gick ifrån tomten men jag kunde inte riktigt släppa honom. Vi gick in och kollade bland de andra tomtarna om det fanns likadana där, men ingenstans kunde jag hitta just de tomtarna. Jag tänkte att det kanske var en del av deras egen rekvisita inför julen. Då kanske man inte kan köpa den. Nä, jag gick tillbaka. Jag tog tag i honom och bar honom till disken där en kille såg lite frågande ut. Jag sa ”Alltså med risk för att jag förstör er inredning inför julen så undrar jag om jag kan få ta med den här stackaren hem”. Han log och sa att den förmodligen är till salu och att det bara råkar vara sista. Mycket riktigt. Han hittade den och skrev ut ett litet papper på att vi kan köpa den. Välkommen hem till oss lilla vän!

kiss

När vi kom hem tog jag en lång promenad med Nicklas. Fångade lite Pokémon och apan fick springa av sig lite. Väl hemma igen var det dags att sätta igång och få upp allt pynt. Huset är större, men lite bökigare för att fönstren på övervåningen är så små. Då är det svårt att planera hur man ska göra. Slänga upp en gigantisk stjärna i ett så’nt fönster går inte. Vi köpte ”smått” pynt på Bauhaus. Det var bra, det lilla är billigare.  

Erik passade på att stycka grisen han sköt förra helgen medan jag stökade omkring i huset. Han höll till i garaget och det hela kanske såg en aning makabert ut utifrån. Det dök in några nyfikna förbipasserande och frågade vad han gjorde. Vi blev klara ganska samtidigt med allting och sen kunde vi sätta oss och njuta lite av 1:a advent i nya huset. Mysigt. Planen var att busa lite med varsin lussekatt, men de var slut. Det fick bli saffransgifflar istället. Det gjorde absolut inget. Jösses vad gott. För oss som inte äter bröd var ju detta magiskt. Eller … det var nog mest jag som smaskade i mig. Äsch, strunt samma. Det är bara jul en gång om året. GOTT!

             

Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

5 − 4 =