Att försöka skriva något om tankar och funderingar utan att nämna det terrordåd som inträffade i Stockholm är svårt, men jag tänker faktiskt försöka att göra det. Det är lika viktigt tror jag att våga gå vidare, inte vara rädd och inte känna otrygghet. Det är det de vill, det är det terror betyder. Jag tar ett steg, in i min bubbla istället – Men självklart tänker jag också stort på alla oss, alla vi människor. Vi måste vara starka!
Tiden går ganska fort nu. Jag har redan jobbat en månad på mitt nya jobb och jag trivs. Det känns bra att vara tillbaka på ”brottsplatsen”. Det var på Regeringskansliet min administrativa ”karriär” började och jag hoppas nu att den även slutar där. Vi får se.
Att komma i ordning helt och fullt känns som en utmaning dessutom har vi massor av kartonger som innehåller det som var i klädkammaren i lägenheten. Vi har ju ingen motsvarighet till det här och även om ytorna är gigantiska här jämfört med lägenheten, finns inte lika mycket förvaringsmöjligheter. Det måste vi ju fixa först. De kartongerna får stå ett tag till tills vi vet var vi ska slänga upp lite skåp och hyllor. Däremot har vi plockat rent på nedervåningen så att vi kan känna att ett hem växer fram. Lite har kommit upp på väggar också och det blir en varmare känsla. Lite mer ordning och möjlighet till mer förvaring i ”Groven” – Ja, vi kallar grovingången så, det är ju där vi går in med smutsiga jycken.
Den där fisken på väggen hade mamma i sin lägenhet. Det känns fint att ha små detaljer uppe som påminner om henne och hennes saker. Jag har någon tavla och en afrikansk mask också som ska upp. Det blir fint.
Precis där vid vasken i groven hade vi tjuogotretusen kartonger och grejer liggandes över och det var en fröjd att städa undan där. Vi ska upp med skåp och eventuellt också hitta en garderob. Jag har också längtat efter den där första bastudejten, men sagt att jag absolut aldrig kommer att använda ”relaxavdelningen” utan att först plocka undan så att man kan njuta fullt ut. Det kan vi nu. Fast…. vi har ju ett annat inslag av bombnedslag att ta hand om först – Åskar!
Lite om Åskar blir det såklart i mina inlägg. Han är ju en väldigt stor del av mitt vakna tillstånd och det är inte många tankar som ägnas åt mig. De flesta hjärnceller jag har (inte så många) och all min energi nästan, går åt till att säga till Åskar, gå ut med Åskar, hämta Åskar, jaga Åskar, gulla med Åskar, älska Åskar – Ja, klart jag älskar apan, men han är ju så intensiv fortfarande. Så fort man tittar bort har han munnen i något som inte tillhör honom. Lämnar man honom i vardagsrummet i två sekunder för att ”bara hämta en grej”, har också Åskar ”bara hämtat en grej”. Jag hoppas att han lugnar sig lite och att han mognar lite till. För mognat har han, bara inte så mycket som jag skulle ha önskat nu efter en dryg månad i huset. Han har härjat nu på morgonen också, men jag har varit ganska konsekvent med att inte bry mig. Nu ett ljusår senare är det lite lugn och ro igen. Jag ska ta honom på en ordentlig runda sen, men vill inte att han ska bestämma hur det ska vara eller när – Det vill jag göra. Vi har haft några fina stunder i huset den här månaden och jag tror att han trivs. På natten ligger han i sängen, under sängen, på oss och gärna under täcket också. På dagarna brer han ut sig och ligger gärna i solen ofta upp och ner lite varstans i huset. Han är vår goding helt enkelt.
Förra helgen hade vi vänner över för första gången. Jo, visst har vi haft vänner på besök förut men nu var det middag och en helkväll. Matbordet var innan belamrat med grejer så vi var röjde även undan där. Eftersom vi köpt ett fint köksskåp att förvara alla glas i har matsalsdelen fått ett helt annat liv. Vi har ju inte haft så stort förut att vi kunnat ha en matsal, men det blev riktigt trivsamt. Känns mysigt att gå in och sätta sig i ”matsalen” fast man är hemma. Lyxigt. Vi älskar vår köksö och hänga i köket, men när vi ska träffa vänner och äta, är det ju fantastiskt att kunna sitta vid matsalen. Vi fick jättefint påskris med fjädrar och små fröpaket som hängde i. Jättefint. Lite lökar och bubbel. Tack så mycket!
Häromkvällen skulle jag försöka att tända brasan själv. Jag måste ju lära mig hur man gör. Jag kan ju inte bara sitta där och titta på när Erik sköter allt sådant där, men jag ska erkänna att jag har fruktansvärd respekt för hettan. När man ska ”stoppa i en till”, låter ju så enkelt och jag säger så också lite nochalant, ”Kan du putta i en pinne till i brasan….” – Usch, vad varmt. Självklart brände jag mig ordentligt också, men jag lyckades få till en riktigt fin brasa. Det var ju bra. Det är magiskt fint med öppen spis. Jag älskar ljudet när värmen liksom susar ut och omfamnar mig.
Nu när vi äntligen är lediga några dagar bestämmer sig klimatet att anfalla oss med sibirisk kyla och skitväder. Nja, kanske inte sibirisk, men om man jämför med stunderna vi har fått så vill man ju ha solsken och värme nu. Förra helgen kunde vi sitta ute hela söndagen. Ja jag tog faktiskt och gjorde i ordning mig en gin och tonic. Då är det nästan SOMMAR. Inte alls kul att veta att alla de här dagarna ska vara gråa och kyliga. Det är bara att klä på sig igen. Ut måste man ändå.
Glad Påsk!
