Skrikande män och barn som bara går iväg….

Ytterligare en helg där bara jag och Åskar är hemma. Erik åkte iväg till Rimbo för att hitta älg. Åskar ska inte jaga älg så jag förstår att han ska vara hemma, men jag kan tycka att det börjar bli lite larvigt att jakthunden ska vara hemma varje gång husse åker och jagar. Vi pratade lite om det här när vi köpte hund. Vet att jag tydligt hörde att mannen minsann skulle ta ALLT ansvar om vi bara skaffade en Beagle. Mannen sa tydligt att ”det skulle passa så bra nu när du är hemma, att du tar första tiden sen tar jag resten…” Joråsåatte….   

Det är ju tur att jag älskar min apa så förbannat. <3

Igår gick vi upp i någorlunda tid eftersom vi hade bestämt träff med Marie och Ulve för en höstpromenad. Jättemysigt. Efter promenaden var det dags för städning. Varje ojämn vecka ska grundstädning göras och sen något ytterligare som bonus. Igår blev det extra bra eftersom det var så vackert väder. Då kunde jag släppa ut Åskar på altanen och röja själv inne. Mycket lättare. Han blir lugnare också när han kan strosa runt själv därute. Han hittar sina små oaser. Varför inte ligga som herren på täppan på en dynlåda?

Han var faktiskt ovanligt lugn och snäll sedan hela eftermiddagen. Det var skönt att slippa härja med honom. Vi gick ut en sväng vid 18-tiden, han fick mat och sen var det dags att även se till att gräsänkan fick något i magen. Då kom jag på det, ja visst ja….. Erik hade ju vid något tillfälle köpt en krabba till mig när jag skulle vara själv, men jag hade inte ätit den. Det passade ju ypperligt en kväll som denna. Lördag och allt. Kikade i vinkylen – Jodå, där fanns minsann en flaska med rosé också. Sagt och gjort – Skaldjurskväll till änkan!

Skön kväll sen med häng i soffan. Åskar härjade lite vid 20-tiden och skulle springa överallt. Förmodligen fick jag liksom en käftsmäll på att jag var så nöjd med honom innan, att han minsann skulle visa att ”så lugn är inte jag ska du veta…” Jag busade med honom. Jag jagade honom, gav honom femtioåtta ben, busade och hoppade groda över hela golvet. #intevarhansåimponeradinte

Puh, efter trettiominuter av vrålande, gapande och morrande gav jag upp. Öppnade till altandörren så kunde han springa där, tänkte jag. Det gjorde han…. med min fleecetröja, upptäckte jag sen. Den var inte snygg efter Beaglens behandling så den åkte i soporna. Han är ganska dyr i drift den här apan om man skulle börja räkna i allt han förstört också, inte bara vad driften kostar.  

Han lugnade sig till slut ändå och kvällen blev lugn med gott att dricka, Netflix, CMore och lite stickning. Kom i säng väldigt sent, men var inte så trött så det gjorde inget. Bestämde mig för att ta en ordentlig sovmorgon.

Vaknade till liv vid 9.30, men kände inte för att gå upp. Åskar låg på mig, men bökade undan honom lite. Han knorrade, stökade med täcket lite och hamnade av någon konstig anledning precis på samma sätt som när jag puttade undan honom. Han vinner alltid, tänkte jag. Han lurar mig. Åskar gick upp och lade sig i fåtöljen i hallen uppe vid 10. Jag kollade lite på telefonen och kände att jag inte behöver resa på mig riktigt än eftersom Åskar ändå inte gnällde efter något. Sen kom han tillbaka och lade sig på mig igen (varför är detta nödvändigt?), knorrade, knarrade och sen snarkade han ljudligt. #sovmorgon

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Åskar snarkar – (Film)

Fantastiskt fint väder idag. Så när vi väl ätit frukost och latat oss en stund med kökst-tv (jag) och kollat mail så tog vi en rejäl runda.

Vi gick förbi Hammarby kyrka. Inga bilder idag eftersom jag precis tagit bilder på samma rutt. Det känns lite kaka på kaka. Vid parkeringen vid kyrkan var där endast en bil. När jag tittade upp stod en man utanför bilen och fullkomligen skrek. Gestikulerade med armar och ja, nästan hela kroppen. Han skrek och pekade hårt med fingret mot förarrutan. Sen såg jag att det stod koner vid parkeringen. Jaha, tänkte jag, övningskörning. Stackars elev, tänkte jag. Såklart blir man inget proffs om man har en sådan pedagog framför sig. Vilken ångest. Han fortsatte och fortsatte och sen blev jag nästan nervös att han skulle ge sig på sin elev. Jag närmade mig något för att visa att jag sett och hört honom. Tittade upp mot honom. Då skrek han ”Vad är problemet?”. Jag fann mig och skrek tillbaka (det var en bit ifrån) ”Jag tror att problemet är du!”. Han viftade med alla händer han hade, alltså två, och började peka åt mig också som om att jag inte skulle lägga mig i, men jag gick lugnt fram till honom och sa ”Om du vill att din dotter (trodde jag att det var) ska lära sig något kanske du ska ha en lite mer positiv approach, inte skälla på henne. Kanske ska du istället tala om lugnt vad hon gör för fel och sedan berömma henne när det blir rätt. Sluta och skrik nu. Du gör bort dig.” I förarsätet satt en i mina ögon rädd liten tjej som tittade på mig, log stort och slängde upp tummen mot mig och sa ”TAAAAAAACK, han är helt galen”. Mannen sa till mig ”Förlåt, jag ska lugna mig” Jag sa ”Det är inte mig du ska be om ursäkt till. Vem är mest nervös här?”   Påminner mig om när Johanna skulle övningsköra med Erik. Han blev liksom lite kort och bråkig och Johanna tyckte att ”Pappa är ett monster…”

Min kompanjon och jag drog vidare och vädret fortsatte att briljera. Det var magiskt att vara ute idag. När man minst förväntar sig att få sol och härlig frisk luft, blir man extra tacksam.

Vi gick förbi Skälby, ett villaområde med väldigt platta hus. I en hörna där var det massor av folk. Tjo och tjim. Förmodligen städdag, tänkte jag. Sen såg jag en liten flicka med rosa täckbyxor och en väldigt bråkig varmkorv med bröd i handen. Hon gick på vägen ner bort från klungan med folk och sen tittade hon bak på alla människor, vek in på en gångväg till vänster. Jag funderade lite och kanske var det så att liksom ingen visste att denna tjej på kanske 5-6 år, försvunnit. Jag gick förbi klungan och ropade ”Ni har koll på barnet va?”. Det blev en tystnad sen förvirring och jag hörde någon säga, ”Vilket barn?”. Sen såg jag en pappa springa oroligt iväg och jag sa till honom ”In till vänster där bara…” Sen sa någon annan ”Tack för att du uppmärksammade det.” #litestolt

Ja, det var vår hemmahelg. Nu är husse tillbaka och jag ska väl vara lite social med honom. Dessutom mulnar det på nu lagom till att man ska jobba igen.

Det gör inget!

tease

Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

5 × tre =