Vi vaknar tidigt i det här huset. Jag förstår att vi kanske behöver dra ner jalusierna när vi går och lägger oss. Det positiva med två fönster i sovrummet är ju såklart att få kunna vakna med att se ut mot himlen, träden och skogen. Men… det blir som sagt lite tidigt. Vi är ju vana vid att dra oss lite mot halv nio. Nu vaknar vi runt halv sju och Åskar är redo. Man ska kanske ändå se det positivt såhär i början när vi ändå har så mycket att stå i. Vi hinner ju mycket mer, men liiiiiiite till vill jag allt sova när vi är båda hemma.
Vi börjar få en plan på hur vi kan tänka oss att det ska se ut. Självklart kommer vi att ändra hur många gånger som helst under ett par år, men det gäller att börja någonstans. Nu håller vi i första hand på med att skapa förvaring i vardagsrummet för sådant vi tidigare hade i köket. I vitrinskåpen får vi putta in allt som inte är vardagsglas. Det kommer att bli jättebra. Då kommer det finnas mer plats i köket för det vardagliga som dricksglas och tekoppar. Tro mig, jag har massor av tekoppar.
Det är absolut inte sagt att det ska se ut såhär, men det är mer ordning en stund och vi nöjer oss med det för nu. Just för tillfället håller Erik på att fixa till vår ”Walk in closet”. Ljuvligt. Det kommer att bli så fint och praktiskt när det är klart. Snart kommer även en läshörna växa fram på övre våning i hallen där. Det passar bra.
Det finns så många justeringar kvar att göra och det mest akuta är nu att diskmaskinens nedre spolararm inte funkar. Det måste vi ordna med en gång. Fettet löser liksom inte upp sig och det känns aldrig rent. Inte trevligt. Vi har kollat om det ligger smuts kvar o.s.v. men det är helt fritt. Något annat problem alltså. Vi kommer säkert att hitta lösningen till det så småningom.
Men…. jag har faktiskt kategoriserat det här inlägget under Åskar, vilket betyder att det då kanske ska handla mer om honom än om huset. Även om det mesta hänger ihop såklart. Vi gick en lång runda idag jag och Raketen. Det var lite längre än vad jag hade räknat med eftersom jag inte visste riktigt var vi var i slutändan. Jag gick och gick och höger och vänster, men sen sa jag till Åskar; ”undrar var vi är nu, var hamnar vi tror du?”. Vi gick faktiskt ut mot gamla Fresta och runt och till slut såg jag en skylt där det stod ”Bollstanäs skola” på. En bra bit alltså. Jag blev så glad över att hitta lite lantliga stigar och vägar så jag bara matade på. Det slutade med att när vi gått och gått i dessa lervänliga miljöer, var jag tvungen att ta upp appen för att kolla om jag alls var på väg åt rätt håll. Faktiskt, trots mitt dåliga lokalsinne, var vi ändå på väg åt exakt rätt håll och efter femhundra meter kände jag igen mig. Skönt, lite koll har jag ändå. Jycken var glad. Han fick många olika terränger. Landsväg, lerstig, gata, gångväg och lite skog. Jättebra.
