Åskar sover superbra bredvid Eriks säng på natten. Det är så skönt att Åskar är där för jag når inte ens ner till korgen om jag skulle behöva. Åskar blir bara frustrerad och börjar klättra på sängen. När Erik nattar på kvällen går det jättebra.
Sen när Erik åkt till jobbet vill Åskar sova igen och det är ju superbra för mig med, men då finns inte rutinen med Erik bredvid längre. Åskar blir rastlös över att jag inte gör på samma sätt. Han somnade till slut en stund bredvid sängen och jag med – I en hel kvart, sen var han vaken igen! SUCK!
Trött matte
Igår när vi var ute på kvällen kom en tjej bärandes på två tunga matkassar. Åskar satte fart rakt mot henne. Inte för att Åskar med sin storlek ser speciellt farlig ut och inte ens skulle springa hela vägen fram, passade jag på att testa honom. Jag ropade ett distinkt ”NEJ” och sen visslade jag två gånger. Åskar tvärnitade, vände på rumpan i luften och sprang med fyra ben under magen mot mig. Han fick massor med klapp och beröm och godis, men sen drog han iväg mot henne igen. Hon hade ju inte hunnit förbi oss. Jag upprepade proceduren och det funkade igen. Fantastisk känsla – Vilken makalös hund! Nu hade hon gått förbi och det var ju för väl för ville nog inte köra mer än två gånger när vi lyckats så bra. Jag tackade henne för att vi fick testa henne, utan att hon egentligen visste och jag sa till henne ”Du var också så duktig, vill du ha en godis?” Hon log men tackade bestämt nej till hundgodis – Konstiga människor det finns.
Ett stort äventyr har vi i alla fall varit med om idag, ja inte jag i och för sig – Men Åskar är helt slut nu. Jag packade ner alla flaskor i en ”dramaten” och tog på Åskar kopplet. Sen gick vi till källsorteringen. Åskar var väldigt nyfiken på den där konstiga tvåbeningen, som faktiskt rullar. Han skuttade upp och ner och hit och dit, framför den och bakom den och för säkerhets skull gärna över mina fötter också. Den lät konstigt också. Klirr, klirr, KLIRR. En sträcka på ungefär 250 meter kändes som en mil – Men vi kom dit, även om det kändes som att vi gick mer åt sidan än rakt fram.
Åskar tyckte nog att det var lite obehagligt när jag slängde flaskorna och jag hade inte räknat med att själva kärlet skulle vara helt tomt, så jag håller med honom – Det lät! Han pep och gnydde, men jag försökte vara lite klämkäck hela tiden. Jag hade tagit med en pappersförpackning som han fick tugga på, men var väl sådär kul. Ville inte trösta och ömka honom heller eftersom jag förmedlar fel budskap då.
Jag tog igen det på honom sen när vi kommit hem. Åskar fick kramas och pussas och somnade i knäet på några sekunder.
Vilket äventyr!