Galen Beagle och skenande hästar

Ja, som jag sagt förut kan det inte bli lika många inlägg som förut. Det skulle bli väldigt tråkigt och enformigt. Nu är vi ju som en småbarnsfamilj på riktigt. Det är dagar som går och hämta ”barn” på dagis står på schemat igen. Dessutom är vi nästan som en familj på 50-talet. Mannen jobbar och frun städar. Det som avviker är rutinen att jag faktiskt går ut med Åskar när de kommer hem och mannen lagar mat, men det var väl ändå några män som lagade mat även på 50-talet kan jag tänka mig. Dagarna liksom börjar och tar slut. Känns lite grått just nu. Den mesta tiden känns mörk och det är som att jag inte riktigt vaknar till på dagarna. Därför kan det vara jobbigt att ta sig i kragen och åka iväg på intervju ibland, känna sig hundra procent taggad. Det är svårt att se sådär perfekt laddad ut när man i själva verket bara önskar att man var kvar i sängen, bara bytte ställning lite då och då. Det enda att fundera över skulle vara vilken sidan man ska ligga på och om man ska ta av eller på täcket. Knepiga kontraster mellan slötid med Netflix eller stress med buss och tåg. Jag kommer inte riktigt in i någon av rytmerna. Antingen är jag för trött och seg eller så beter jag mig som en Duracell-kanin.

giggle

Vi var iväg till Flästa och våra finaste vänner Peter och Åsa i helgen. Äntligen. Hade jag fått välja skulle det vara skönt att ha ett bra hotell för Åskar så att man slipper vara ”mamma”. Jag är lite hyper och Erik är för lugn. Vi har inget bra synk däremellan. Jag säger till #helatiden. Han säger aldrig till. Ungefär samma syn som vi har på uppfostran överlag skulle jag säga. På fredagen när vi kom upp var Åskar totalt ”uppe i taket”. Hade han varit en apa skulle vi se honom hänga i ljuskronan. *studs *studs *studs, inte still en sekund. Jag blev galen och kunde inte slappna av en sekund.

 

Åsa hade redan innan deklarerat att de båda var ganska förkylda och inte skulle orka kanske ”hänga” så länge. Kanske till midnatt eller så. Vi brukar kunna vara duktiga på att bubbla rejält, men förstår ju att är man förkyld så är man. Nu blev scenariot något annorlunda än vi tänkt oss. För det första höll Åskar oss vakna ganska duktigt så när han väl ”taggade ner”, var klockan närmare midnatt – DÅ, började vi prata med varandra som vuxna. Detta resulterade i en låååååång kväll/natt. Tror vi kom i säng efter klockan tre (Erik somnade med Åskar, vilket var tur eftersom Åskar sover så bra med honom.)  

flastaaskarsoffa flastaknavack flastaknavack2

Peter har ju från början sagt att han och hundar inte är riktigt på samma plan och att han kanske inte är den som ”gulligullar” med hundar. Peter är heller inte den som kanske går fram och säger ”hej lilla vän”. Åskar ville ändra lite på de egenskaperna tror jag. Det är väl som det ALLTID är. Hundar känner när det finns någon som ska övertygas i rummet. Helt plötsligt skulle Åskar BARA vara med Peter såklart. När Peter pratade i telefon skulle Åskar leka med Peter. Bita handen och morra. När Peter satte sig ner i soffan igen skulle Åskar luta sig mot honom, ha tassen på ena benet. Sen skulle Åskar t.o.m. pussa Peter. Helt extremt, men sådana är de de små. Övertygas ska man och sen ska man ge dem ovillkorlig kärlek för all framtid. Visserligen får man ju tillbaka, men det brukar vara med viss modifikation.

clever

flastaaskarpeter flastatregubbar flastavillvaramedpeter

Åskar lekte ändå ganska bra med sitt tuggben och härjade runt lite. Några minuters tidsfrist fick man när han kunde roa sig själv lite. Det är ju svårt när stugan är liten på vintern. Det bästa är ju på sommaren när man kan vara ute. Åskar kan vara i kedja och göra mer. Nu fick Åskar faktiskt tugga på vedträn men jag såg ju förödelsen. Stackars Åsa fick städa efter Åskar, förlåt!  

flastatuggben2 flastatuggben

Åskar fann sig tillrätta riktigt bra sen i ”vårt” rum också. Åsa hade frågat om det skulle vara möjligt att Åskar sova på golvet. De har en i familjen med allergi och jag förstår ju att det är jobbigt, men den här hunden kan man säga åt när man är vaken. När vi sover sen hoppar han ändå upp. Jag vet faktiskt inte hur man gör. Han är så galet smidig också så ”tjopp, tjipp” sen ligger han där. Dessutom om någon av oss vaknar ändå så är han ju dessutom SÖÖÖÖÖÖT! Vad gör man? nicesmell

flastagastrumaskar

På lördagen sen tog vi en lång promenad. Mysigt att Åsa följde med trots förkylning. När vi kommit ungefär halvvägs så gick Erik med Åskar i flexi-kopplet. Åskar var på fel sida om ”vägrenspinnar” hela tiden och Erik fick tråckla fram och tillbaka. Helt plötsligt så tappar Erik greppet om kopplet och Stycket flyger iväg, började med drevskall och flög som en svävare, man kunde se benen på marken, rakt in i hästhagen på andra sidan. Tre skärrade hästar skenade runt i sin hage. Jag såg framför mig alla möjliga tänkbara hemska scenarion. Det var isigt verkligen. Vi hade svårt att gå promenaden för att det var så isigt. Den här rundan brukar normalt ta ungefär fyrtio minuter. Nu tog den nästan en timme. Då kan man förstå att vi nästan åkte skridskor på vägen ibland. Vi mötte i och för sig traktorn som kom med sand och klappade händerna åt honom. Vi kanske gjorde hans dag. – Men, de här stackars hästarna som hade en galen Beagle efter sig kunde ju ha skadat sig rejält om de hade ramlat på en isfläck i ett skräcktillstånd. Jag har tyvärr också tittat mycket på veterinärerna och har förstått att benskador på hästar inte är lindriga saker. Det kan leda till avlivning om det råkar hamna fel. Jag var livrädd. Erik var den som tog initiativet och försökte locka till sig den galna Beaglen. Det fanns alltså ingen anledning för mig att börja skrika jag med. Erik gick in i hagen. Den var såklart också elförsedd! Till slut lugnade sig Åskar och det berodde nog mest på att hästarna lugnade sig. De stod still, fanns inget mer att jaga. Skönt. Sen ut igen ur hagen med lerig Beagle och så hörde man Erik säga AJ – EL! Stackars Erik. Jäkla Beagleskrälle! #hanvarbilligdå. Har faktiskt aldrig hört en häst morra, men det gjorde den!

surprised

Vi fick lägga kopplet i blöt och göra rent det ordentligt. Det hade ju släpats i lera en bra bit. Sen när vi kom hem skötte sig Åskar mycket bra. Sov ganska länge efter den här incidenten kan jag säga. Inte jätteförvånad är jag. Skönt för oss i slutändan att få ett facit som slutar med trött Beagle. Tur för honom!

flastabrasa flastabeaglestyle2 flastabeaglestyle

Vi hann också träna på ”gå här” på söndagens promenad. Det skedde sig ganska naturligt faktiskt för en del av promenaden är landsväg och Åskar bara måste gå med oss. Vi måste stanna då och då så att bilisterna förstår att vi har koll på hunden (eller i alla fall kan vi lura dem att det är så) och att han kommer att sitta tills de åkt förbi. Jag körde en riktigt grym träning med Åskar och det blev riktigt bra och Åskar svarade bra. Stolt!  

Här går vi fint – titta när Erik rycker till hur Åskar reagerar!  (Film)

Hemresan gick fint och Åskar sov hela vägen hem. Skönt att slippa stanna. Som jag har sagt förut är han jätteduktig i bilen och det känns så bra. Det har varit så trevlig i Flästa, men självklart är det alltid skönt att komma hem också. Det är ju hemma man har de verkliga rutinerna. Man märker ju skillnad med en gång.

Vi har börjat att träna Åskar att kunna vara utan husse. Åskar blir ju verkligen den väderlek han heter när husse drar. Inte roligt! Jag har försökt allt, men nu har vi istället börjat avleda. När Erik ska gå, ser jag till att det är matdags precis, eller att vi går ut. Det har funkat ganska bra och djuret har faktiskt kunnat ha lite nytta av sin goda matte också. Det kanske bara är så att det är svårt när husse är lattjo. Jag är inte lattjo, jag är kärleksfull. Det är mig Åskar kommer till när han ska ”sitta i knäet”, när man inte kan sova, när man behöver nedvarvning. Då är det bara JAG som gäller. Jag håller mig i den känslan!  

mammadugermammaduger3mammaduger2

Jag tror också att jag är bra på att avleda. Åskar har ganska nära till otålighet och frustration. Antingen piper han och dreglar eller så tokskäller han.   Jag har ändå lärt mig vad jag ska göra. Jag tar upp en pinne och kastar den. Jag går och hämtar en toarulle. Ja, vad som helst för att bryta lite. Kanske tränar vi lite konster. Det är ju roligt. Då får man ju godis också.

Avledande manöver (Film)

Det var lite sött häromdagen när Johanna kom hem. När ”Flickan” kommer är det myspys säger Åskar. Han svansar runt henne och så gullar de en stund. Ibland får man bli upplyft också. Åskar ”gillart”

johannaaskar5

På kvällsrundan som egentligen bara Erik och Åskar tar brukar de ta rundan runt Friskis&Svettis. Där tror vi att det bor en harfamilj. Det brukar vara två eller tre stycken som alltid sitter ute på ängen. Åskar ääääääääälskar att lukta på spåren och glo lite extra på dem. Häromdagen stannade han till och bara tittade. Så sött!

nicesmell

spanarhare

Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

tre × ett =