Vad skönt det är när man börjar uttrycka orden ”vad lugn han är” eller ”oj, han krigade inte om den där…” Det betyder ju indirekt att vår lilla apa börjar bli lite äldre, mer mogen och kan på ett bättre sätt avgöra vilka strider han ska ta. Vi borde ta lärdom av detta, att lära sig vilka strider man ska välja. Det går ju åt energi i onödan om det inte är värt. För Åskar har ordet ”NEJ” börjat sitta bra och han backar alltid med en gång. Jag tar det som ett tecken på att vi har varit konsekventa med vårt ”NEJ”. Det kommer liksom aldrig att hända, alltså slösar inte Åskar energi på att strida för det. Känns bra.
Han är också en fantastisk charmör vår lilla ”apa”. Han ska alltid pussas och vara nära. Ibland när han sitter så nära och ska pussas, helst på ens nästipp, passar jag på att ta några dogfie. Det känns extra viktigt när vi är ensamma, när vi bara är han och jag. Bonding!
Vi promenerar mycket och försöker fånga dagen så mycket vi kan. Åskar är fantastisk kamrat på promenaden, men ibland, på vissa promenader har han en förmåga att snarare gå vänster och höger än rakt fram eller bakom. Jag antar att det handlar om att han inte är på humör? Man får mana på honom hela tiden. ”Framåt”, ”Nu går vi”. Sen går vi framåt en liten liten stund och sen är det tvärnit vid någon grangren eller någon liten tuva som ska granskas i säkert aaaaaaaarton minuter. Helt sanslöst när man tänkte att man ska gå en rask en.
Vi har också massor med promenader med Ulve och Marie. Det är supermysigt att gå tillsammans men Åskar är inte snäll med Ulve. Han är lite mindre och Åskar passar nog på att ta hand om sitt mindervärdeskomplex från dagis. Han springer för fort fram på honom. Skäller på honom. Hoppar på honom. Stackars Ulve tycker bara att han är vansinnigt jobbig. Även om Åskar har lugnat sig avsevärt sedan valptiden är han ju himla intensiv fortfarande. Han är ju bara drygt två!
Erik och jag passar också på att försöka komma ut tillsammans med Vrålapan så ofta vi kan. Vi älskar det nalkande ljuset och känslan av vår. Vi har ju fin natur så nära och att inte utnyttja den skulle kännas så dumt. Vi får försöka hitta nya promenadstråk vid huset sen. Vi har inte utforskat det så noga eftersom det mest handlat om allt praktiskt. Nu till helgen när vi faktiskt flyttar vill jag gärna att vi försöker hitta en ”timmesrunda”. Det är jätteviktigt för mig att få röra på mig, vara ute och samtidigt ge Åskar den tid han behöver. Men än så länge är det ”Antunarundan” som gäller och Åskar älskar den varierade stunden. Först lite skog, sen landsväg på grus, sen hagar och hästar och sen bostadsområde. Allt händer på den promenaden. För det mesta ser vi harar och rådjur. Snacka om guldläge för en jakthund.
Just nu leker livet för mig. Allt verkar funka. Det som har varit jobbigt familjemässigt känns inte lika jobbigt längre. Huset är vårt och vi har nycklarna. Sen fick jag ju faktiskt ett drömjobb känns det som nu. Jag försöker tänka att eftersom det känns så nu, är det säkert ett drömjobb för mig. Sen får vi såklart se. Jag försöker ta en dag i taget eftersom jag blev så blåst på förra. Man lär sig, även när man är 48 år och intensiv. Jag lär mig något varje dag. När jag springer runt på stan t.ex. är det fantastiskt att vara tacksam över vårt fina Stockholm. Att INTE fota en sådan fin dag borde vara ett brott. Att INTE uppskatta dessa vackra fåglar mitt i storstan borde också vara ett brott. Jag sköter mig, jag tar kort och delar. Levererar och låter alla förstå vilken fin stad vi har. Så …. inte bura in mig!
Åskar har som sagt mognat väsentligt och vi är så glada över att kunna ”prata” mer med honom. Att kunna säga just det där ”Nejet” och han faktiskt låter bli, är så skönt. Men det yttrar sig också i annat. Alla våra kommandon ute, allt vi lärt honom börjar sätta sig. Han beter sig som en riktigt trevlig och uppfostrad ung herre. Ett exempel är ju kloklippningen som förut kanske inte varit det enklaste. Bit, vrål, skrik och springa iväg är ju lite erfarenheten. Men kloklippning är något som vi måste göra och vi måste också lära Åskar detta. Vi är de som ska avdramatisera detta och se till att det går så smärtfritt och snabbt som möjligt. Nu börjar även detta arbete få ett resultat. Allt vi jobbar med börjar liksom få ta lite plats i denna intensiva kropp. Känns magiskt bra. Sen att han vill äta upp Ulve varje gång de ses, senast idag, är ju en annan sak. Han ska ju vara en liten ”pain in the ass”
Klippa klor – (Film)
Jag har ju faktiskt tagit tag i att börja sticka igen. Det är supermysigt att sätta sig i soffan på kvällen och sticka. Åskar verkar vara väldigt nöjd med detta nytänk också för hittills älskar han allt jag gjort. Jag har ju fått till två filtar och två kuddar. En halsduk också. Nu sist när han var förkyld och lite hängig var det guldkant på livet för den lille herrn att få ligga på en yllefilt och vila. Sen är det kanske inte alltid jätteroligt att han vill vara så nära. När man stickar kan det vara svårt att ha en individ liggandes på rygg mitt i stickningen. Men, han är ju mitt hjärta så det brukar funka. Så länge han inte jagar nystanet som såklart rör på sig hela tiden. Ytterligare ett bevis på den unga herrns mognad. Han bryr sig inte om det längre. Skönt.
Häromdagen frågade Erik mig om jag kunde köpa ett australiensiskt vin när jag ändå skulle handla. Han skulle för en gångs skull komma ihåg att vara med i vinlotteriet och temat den här gången var Australien. Han har tänkt vara med flera gånger men det har ändå inte blivit av. Kanske någon enstaka gång bara. Nu köpte jag en flaska till honom och han lyckades också komma ihåg att ta med den till jobbet. Jag tänkte, ja det är ju lättare att vinna om man deltar. Sen senare samma dag fick jag ett sms där det stod ”Vi dricker australiensiskt vin i helgen”. Jösses, han vann alltså. Fantastiskt. Vilken tur. När man inte är med så ofta och vinner direkt. Great! Många flaskor blev det och det vin han sa att jag skulle köpa var jättegott också. Kul att varva med några goda flaskor istället för box hela tiden också.
I nya huset finns både vinställ och vinkyl så det kan ju vara idé att kanske byta från box till flaska. Det är ju så fint med vinflaskor också, tycker jag. Det är som inredning i sig.
I nästa inlägg blir det dokumentation för huset. Vi flyttar nu på lördag (HELT CRAZY) så nu kommer väl största fokus ligga på det. Men Åskar fick hälsa på i huset idag i alla fall. Kanske han känner igen sig lite sen även om ”Jaga Ulve” var mest fokus idag – ”Skitungen”
