Drömmen om huset på höjden

Jag har lärt mig jättemycket när vi har letat hus. Vi har gått på många visningar och tänket har förändrats varje gång. I början trodde jag att jag skulle försöka lista upp vad vi var ute efter och liksom använda det som en mall när man väl är där. Vi har varit och tittat på olika hus sen i våras och jag kan konstatera idag att jag är jätteglad över att våra förra två budgivningar inte gick hem. Vi var inte alls klara och strategin, kan jag konstatera, höll inte. Det var inte alls så bra att bara lista upp det som vi ville ha. Det handlade snarare om att lista upp vad vi var överens om att vi INTE ville ha. Så nu när vi för några veckor sedan nästan budade på ett hus, som i sig var jättefint, kom vi fram till precis det som var viktigt. Vi vill inte sitta ihop. Vi vill ha en fristående villa. Vi vill också ha mycket större tomt än ett radhus eller kedjehus kan erbjuda. Vi vill ha solläge, helst hela dagen. Vi vill inte behöva göra avkall på det vi tycker funkar bra idag. Vi vill bo centralt i Väsby. Vad får man då? INGET! Svårt läge, men bättre att hålla fast vid de viktiga punkterna än att springa in i ett projekt som inte känns bra hela vägen.

 

Så plötsligt händer det. Precis som reklamen för Trisslott. Ett hus vi varit och tittat på tidigare, eller snarare bara kört förbi för att se om det var något för oss, kom ut för försäljning igen. Konstigt, tänkte jag. Jag var säker på att det här huset var ute för 5.5 miljoner i augusti. Nu var det billigare. Fick det alltså inte sålt. Blev lite misstänksam. Vad är det för fel på huset? Helrenoverat i toppskick, stor tomt, pool och sol. Vad är fel? Jag kunde inte hitta något. Sen kom jag på att anledningen till att jag inte kunde hitta några fel mer berodde på att det passade mig, snarare att det var något fel. Det kanske inte passade andra. Att det var skogstomt på hela baksidan, att det låg nära ett industriområde, att det var ett plank ganska nära grannarna. Kanske var det så bara helt enkelt att en del blev avskräckta av precis det vi gick igång på. Skogstomten till Åskar. Perfekt. Tänk att få släppa honom där? Vi gick på visningen, vi var lika övertygade och det där pirret i magen infann sig. ÄNTLIGEN. Båda så säkra. Vi lade ett bud direkt. Jag slängde iväg ett bud under med hundra tusen. Sen satte det bara igång och helt plötsligt är jag budgivare nummer ett och krigar med flera budgivare i taget. Så fruktansvärt. Magont, nervös och så otroligt spännande att få vara med om. Men är glad över att det är över och är ännu mera glad över att det var jag som vann – Just det VI!

budgivning

För er som inte hann se bilder kommer här ett litet smakprov igen på några av bilderna. Jag förstår ju att det kan bli lite tjatigt, men det här är vårt livs projekt och jag vill så gärna dela det med er. Det är det största jag gjort. Alla pengar känns som monopolpengar och jag kan känna en hissnande känsla när jag tänker på summan. Som om det inte var verkligt, som om någon ska nypa till mig och väcka mig ur en konstig dröm där jag precis köpt något för nästan 6 miljoner. Det kan ju inte vara sanning? JOOOOOOOOOOOOO

applausecheers

hus hus2  hus4 hus5

hus3

Men….. såklart har jag även lite inslag av Beaglar och Åskar i min blogg. Det är ju en så stor del av mitt liv. Jag skulle inte kunna leva utan dessa härliga kompisar, ja just det, de är lite fler den här helgen. Det är ”Huset fullt av Beaglar igen”. Rosis och Peter reste bort och dumpade av godingarna Bärsa och Chili hos oss igen. Så mysigt. Det är ju mycket jobb, men den mest odrägliga av dem är ju Åskar utan tvekan. Det är då fasen vad han ska tugga på allt. Två nya korgar har ju tillkommit, naturligt med två nya Beaglar. Smaskens, sa Åskar och började tugga på båda. Suck…  Men några mysiga bilder har vi lyckats ta ändå. Rosis, de är absolut inte söndertuggade, bara i ”bättre begagnat skick”  

besokavbeaglar besokavbeaglar2 besokavbeaglar3 besokavbeaglar4 besokavbeaglar5

De är ju så gulliga också. Chili är mästare på att vara ljudlös när hon hoppar upp i knäet. Man anar inget, helt plötsligt så bara är hon där. Sen helt plötsligt är det mer än en Beagle i buren. Se där, där fanns en plats åt mig.

chiliaskarbur    chilierik

Vi vaknade tidigt i morse av att Åskar kräktes. För mycket ben antar vi. Precis när vi (läs Erik) skurat undan och skulle försöka somna om lite, hörde jag ett litet skval nedanför min säng. Jaha, där hade liksom Chili lagt en liten kisspöl och sen hörde jag henne snarka ljudligt i korgen igen. Ja, vad gulligt, ”jag lägger en liten kisspöl här. Du kan väl ta hand o den?” Jag sa till Erik; ”Eh… har du skurvattnet kvar? – Lite blött här”. Sen var det att gå upp tidigt. Suck. (För mig vid åtta).

 

Sen såg vi framåt 12-tiden att det ändå var ganska fint väder ute och varmt. Skönt, då är det långpromenad som gäller. Precis när vi går ut börjar det regna och blåsa kraftigt. Vi bestämde oss för att gå runt i området någon halvtimme istället. Det var för osäkert för att gå ut för långt. Lite fick de i alla fall, men nu hör jag på volymen i köket att det kanske är dags att ta en tur till.

En liten promenad – (Film)

 

 

Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

två − två =