Att ställa krav

Vaknade kl. 3 i natt och hörde att även Åskar var vaken. Eftersom båda ändå var vakna så gick jag ut med honom. Jag är inte så vansinnigt förtjust att vara ute mitt i natten. Himla otrevligt och skumt ljus. Åskar bryr sig ju dessutom inte och skuttar hit och dit, röjer och springer som en projektil in på grannens tomt och gömmer sig under deras utemöbler. Inte jättesugen på att jaga valp mitt i natten och ska jag i det här läget använda mig av inkallning utan att missbruka det, borde jag bara berömma första gången och ta in honom andra. Hur orkar man det mitt i natten? Nä, det var bara att resolut fånga in Lillkroppen, inte säga så mycket och gå in. Väl inne ska ju Åskar springa några varv till innan han vill sova. Vid kl. 6 var det dags att gå ut igen. Vi har absolut inte fått till det hur vi ska ha det på mornarna. Det är lite huller om buller med tider och sova. Känns lite jobbigt.

Åskar har nu kommit till en fas där han börjar ifrågasätta oss mer och mer. ”Är matte och husse så himla roliga och vill jag verkligen offra min pinne för att få det där godiset? Kommer de dessutom bara lyfta upp mig och gå in? – Då stannar jag hellre här!” Det är svårt det här med att göra sig så attraktiv som möjligt, att få Åskar att förstå att inkallning inte är ett val – Det är ett krav! Sen är det upp till oss att få honom att även tycka att det är det bästa valet. Jag satt och pluggade lite när Åskar sov på förmiddagen. Boken är bra, men ibland blir man ju galen – ”Då gör du bara så här, bla bla bla”…. men HALLLLÅÅÅÅÅÅ, hur då? Det funkar ju inte! som om det var en instruktionsbok för att starta en bil. Vrid om här bara.

Är du intresserad av att läsa mer om Fredrik Steens metoder så har han en valpskola på nätet på Agrias hemsida. Du hittar den här.

bok

Lite senare bestämde jag mig för att faktiskt ta fram riktiga läderkopplet och smörja in det ordentligt. Nu måste Åskar också lära sig att gå i koppel som folk, eh.. som hundar. Det går lite fort allting, men jag märker på Åskar att han utvecklas hela tiden och det är viktigt att vi är snabba med det som ska läras in tidigt. Dessutom tycker han inte att kopplet är speciellt jobbigt och då får vi ju den biten gratis, att han överhuvudtaget vill gå i koppel menar jag.

laderkoppel

Det gick fantastiskt bra. Jag var väldigt tydlig med ett konkret ”NEJ” så fort han bet i kopplet. Då satte han sig ner direkt och så fick han beröm och godis. Vi gick runt kvarteret och passade på att slänga lite sopor. En lagom tur i nya kopplet. Precis framme runt hörnan, när vi var klara med kvarteret, tog han sats för att springa in på grannens tomt – Men serru den gubben gick inte! Jag sa ”NEJ” och sen tog kopplet vid – Åskar stannade, satte sig och tittade på mig med frågande ögon. Han kanske tänkte ”Vad i hela helvetet nu då?” – Jag sa ”kom här” med min ljusaste stämma och en godisbit i handen. Åskar skuttade fram och allt var glömt. Grannens utemöbler var ett minne blott. JAAAAAAAAAA! Lycka! Borde fått godisen istället för mitt tålamod och för att jag gjorde allt by the book – Det blir nog belöning ikväll!

När vi kom in tränade vi också lite kontaktövningar. Eftersom Åskar lärt sig sitta, vilket han gör hela tiden för säkerhets skull, har jag lagt in att han måste titta på mig också för att få godisen, inte bara sitta. Det funkade jättebra. Han lär sig så snabbt.

När Åskar åskar låter han precis som Gollum i Sagan om ringen. Det där dova, lite gnyiga morrandet långt, långt ner i halsen. Egentligen skulle man ju vilja få en översättning om vad som försiggår. Kan ju inte bara vara kli i tänderna i alla fall.

Man ska inte skratta, men svårt att låta bli – Min tiger!

Gollum?

 

Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

15 − 4 =